Frågor & svar
Vad är könsdysfori?
Könsdysfori är känslan av att det biologiska könet inte stämmer överens med den upplevda könsidentiteten.
Vad är ROGD?
ROGD betyder Rapid Onset Gender Dysphoria, på svenska ungefär ”hastigt uppkommen könsdysfori”. Under de senaste åren har det skett en explosionsartad av antalet unga personer som upplever sig ha fel kön. En stor andel av dessa nya patienter är födda som flickor, och de allra flesta har inte visat några symtom på könsdysfori tidigare i livet.
Vad är transitionering?
Att övergå till att leva under en annan könsidentitet än den medfödda.
Vad är detransitionering?
Att återgå till sin tidigare könsidentitet efter att ha levt som transitionerad. Läs mer under Stöd till föräldrar.
Vad är könsbyte, könskorrigering eller könsbekräftande åtgärder?
Medicinska ingrepp som ändrar kroppen till önskad könsidentitet, till exempel behandling med könshormoner (östrogen eller testosteron) och kirurgiska ingrepp på könsorgan och bröst.
Drabbas både flickor och pojkar av könsdysfori?
Ja. Den stora ökningen har än så länge dominerats av födda flickor i tonåren. Men under senare tid har det blivit allt vanligare också bland pojkar.
Vad är er förklaring till den snabba ökningen av könsdysfori bland unga?
Det finns många förklaringar, och det finns inte ett svar som är sant för alla dem som nu söker vård. Men en viktig förklaring är att psykisk ohälsa uttrycks och tolkas på olika sätt över tid. Sedan några år tillbaka finns en enkel förklaring och lösning tillgänglig för barn och unga: Din ångest kan bero på att du är född i fel kropp, och om du genomgår en könskorrigering kommer du att bli lycklig.
Det finns skäl att tro att den snabba ökningen av unga med könsdysfori till stor del hänger samman med denna tidsanda. Sköra, identitetssökande unga är extra sårbara.
Era barn är väl helt enkelt transpersoner, varför hjälper ni dem inte bara att korrigera sitt kön?
Vi kan förstås inte veta att våra barn inte är transpersoner, lika lite som vi kan vara säkra på att de är det. Vi vill ge dem utrymme att utforska sin personlighet och hitta sitt sätt att leva – utan att styras av könsroller och normer. Men hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp för att ändra det biologiska könet, är livslånga. De går aldrig att få ogjorda. Därför är det viktigt att vara helt säker på att det är rätt.
När vi jämför våra erfarenheter som föräldrar, upptäcker vi många likheter:
- Inget av barnen har tidigare i barndomen uttryckt tvivel över sin könsidentitet.
- För samtliga har könsdysforin kommit i nära anslutning till annan psykisk ohälsa som ångest, trauma, depression eller ätstörningar.
- Många av barnen har haft svårt med vänner och grupptillhörighet. Flera har diagnoser på autismspektrumet.
- Alla har läst och interagerat om transfrågor på olika nätcommunityn strax innan de uttryckte sin könsdysfori. Många har haft vänner som identifierat sig som trans eller ickebinära.
Sammantaget ser vi för många alternativa förklaringar till könsdysforin som måste utforskas innan det är dags att överväga medicinsk behandling – som måste vara den sista utvägen.
Finns det risk att man ångrar sin transitionering?
Ja. Antalet detransitionerare – transpersoner som återgår till sitt födelsekön – ökar nu snabbt. Bland dem som bara bytt namn och kläder kan många gå vidare i livet en erfarenhet rikare. Men efter hormonell och kanske kirurgisk behandling är kroppen för alltid förändrad, och resan vidare kan bli svår. Om inget görs snarast, kommer många unga människor att utsättas för onödigt lidande och livslånga medicinska risker.
Är ni motståndare till all medicinsk behandling?
Nej. Transpersoner har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Ibland kan medicinska ingrepp vara en väg till livskvalitet. Vi vill att det ska finnas trygg och säker vård för den som kommer fram till att medicinsk behandling är det bästa. Men det beslutet måste föregås av en ordentlig och utforskande utredning som ser till hela människan. Detta är extra viktigt när det gäller unga människor. Vi vill att steriliseringslagens gräns på 25 år för ingrepp som orsakar sterilitet ska respekteras.
Vad tycker ni om vården av unga med könsdysfori?
Vården behandlar könsdysfori bland unga på ett helt annorlunda sätt än andra psykiatriska diagnoser. Om en ung människa lider av ätstörningar, självskadebeteende eller ångest går behandlingen ut på att utforska, förstå och förändra tankar och känslor. Men när ett barn uttrycker könsdysfori, är vårdens första åtgärd istället att bekräfta avståndstagandet från den egna kroppen. Därefter följer en snabb utredning av medicinska ingrepp.
Vårdens ensidiga fokus på hormoner och kirurgi innebär att andra former av stöd prioriteras ned. Vi vill ha omsorg och vård för våra barns lidande nu – inte en lång kö och väntetid till kirurgiska och medicinska experiment.
Vad vill ni ändra i vården?
Vi kräver en sjukvård som är grundad på forskning och evidens. Allt bemötande, utredning och vård ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet.
I väntan på forskningsstöd, ska vården av barn och unga med könsdysfori präglas av försiktighet. Förstahandsalternativet vid könsdysfori ska vara samtalsterapi.
Se barnet i hela sitt sammanhang: i familjen, i skolan och med vänner. Öppna för olika förklaringar till att barn inte känner sig helt hemma i sin kropp under tonåren. Följ hur symtomen utvecklas över tid och hänger ihop med andra svårigheter.
Respektera steriliseringslagens gräns på 25 år för ingrepp som orsakar sterilitet.
Stoppa omedelbart all medicinsk och kirurgisk behandling vid KID-teamet (BUP-team för könsidentitetsutredningar i Stockholm). Gör en total översyn av klinikens verksamhet och följ upp alla barn och unga som behandlats där. Flytta diagnostik och utredning till ordinarie BUP-kliniker där behandlande läkare kan ta ett helhetsansvar.
Samhället är mycket öppnare och tolerant idag, det är därför vi ser en ökning av antal remisser till könsidentitetsutredningarna!
Det är bra att samhället på många plan är mer tolerant och öppet idag. Men om det vore förklaringen till ökningen av antal remisser till könsidentitetsutredningar, borde vi se en ökning i alla ålderskategorier. Det gör vi inte.
Beror inte ökningen av antal remisser på det slopade steriliseringskravet?
Kravet på sterilisering vid juridiskt könsbyte slopades 2013 i Sverige. Det kan dock inte förklara hela ökningen av antal remisser till könsidentitetsutredningsmottagningarna, eftersom motsvarande lagändringar inte genomförts i exempelvis Storbritannien, Australien och Nya Zeeland, där samma dramatiska ökning av antalet personer som söker könsidentitetsutredning återfinns.
Om vi inte låter unga med könsdysfori få medicinsk behandling, ökar risken för självmord.
Det finns ingen forskning som visar att unga i den här gruppen skulle ha större suicidrisk än andra med psykisk ohälsa. Tvärtom har forskning entydigt visat att suicidrisk inte minskar efter könskorrigering.
Är ni transfober och homofober?
Nej. Vi vill stötta våra barn och ungdomar i att utforska sin personlighet och hitta sitt sätt att leva – utan att styras av könsroller, stereotyper och normer. Men vi menar att plötslig könsdysfori bland unga inte i första hand är en HBTQ-fråga, utan en fråga om psykisk ohälsa och sköra unga människor i kris.