Den här rädslan. Vi får inte låta den tysta oss!

De säger till oss att om vi protesterar, då är vi transfoba, då ska våra barn ta livet av sig, då blir alla arga osv. Och så säger vi inget – och ändå blir de arga och kallar oss transfober. Och där på vägen har vi låtit dem ta ifrån oss vår egen röst.

Björnhonan som reser sig för att försvara sina ungar.  

De kan ta ifrån oss allt möjligt, men inte det. Inte vårt mammaskap, inte vår röst, inte kraften i vår kärlek! Vi MÅSTE fortsätta att uttrycka den!! De får inte avskaffa mammakärleken ur världen. Om ingen vill lyssna – OK, låt bli. Men vi finns här! Så länge mammakärleken uttrycks så är den inte död, den lever och brinner och finns kvar här sedan, den dag de kommer på att de nog inte ville förlora den ändå.

Här är ett brev skrivet av en av mina starka, kloka, beundransvärda mamma-kolleger. Hennes kraft inspirerar mig. Så vill jag också vara! Låt oss inspirera varandra till att få tag i vår magkänsla, vår urkraft, vår vrede och vår kärlek!  

Här är Lenas brev: 

Hej.

Idag berättade psykiatern på er mottagning att ni 1) bakom vår rygg (!) hade kallat vår trettonåriga dotter till ett möte 2) utan föräldrar, där ni 3) kommit överens om att kalla henne igen om ett år. 4) Också detta beslut har ni hemlighållit för oss föräldrar!

Idag såg jag också en intervju på TV med er chef där hon säger att man inte kan gå vidare till utredning av så unga personer om föräldrarna motsätter sig det. I det här fallet motsätter sig föräldrarna det, vilket ni mycket väl känner till.

Jag uppfattar intervjun så att en förälder har rätt att motsätta sig. Att detta inte ska medföra repressalier mot föräldrarna, utan det ingår i deras ansvar som föräldrar. Och att vårdgivaren i sin bedömning ska ta hänsyn till detta.

Jag har sagt det förut, och nu säger jag det igen: Alex ska inte på ”könsutredning” hos er! Och ni ska inte arbeta för att göra detta till en stridsfråga som riskerar att skada den värdefulla relationen mellan ett barn och hennes föräldrar. Ni kan helt enkelt konstatera att som situationen ser ut just nu kan man inte gå vidare eftersom kriterierna inte är uppfyllda.

Jag motsätter mig med eftertryck alla försök från er sida att påverka min dotter  med en ideologi som går ut på föreställningen att en människa skulle kunna födas i fel kropp. Som professionella vårdgivare är det er skyldighet att hjälpa henne att vara rädd om sin sexuella hälsa, och att förstå att hon är en fullkomlig fysisk varelse. Ingen har rätt att ens undersöka om det skulle kunna finnas skäl att skada mitt barns fullt friska hormonbalans och fertilitet. Ni har ingen rätt att agera utifrån sådana föreställningar, oavsett hur trendigt det är eller hur mycket det rekommenderas av vissa aktivistläkare.

När den här transboomen är över kommer jag personligen att stämma inför rätta varje människa som har försökt manipulera mitt barn till att tro på teorier om ”fel kropp” eller föreställningen att man skulle kunna vårda någon till ett annat kön.

För den praktiska husfridens skull får min dotter fortsätta heta Alex i skolan, använda pojkarnas omklädningsrum etc, och jag kallar henne inte för flicka så länge hon önskar att ha det så. Men utomstående har ingen rätt att mixtra med hennes verklighetsuppfattning och självbild och kalla det ”könsutredning”. Och särskilt inte genom att ge det sken av vetenskaplig auktoritet. Barn har rätt att växa i sin egen takt, i sin egen kropp, skyddade från manipulation av ideologiska grupperingar.

Jag tillåter inte att ert transteam har någon mer kontakt med min dotter, och jag kommer att stämma er om ni försöker ta kontakt med henne igen. Med hennes ångest är det idag mycket bättre, så inte heller den är längre  något skäl att förvirra henne med ytterligare samtal på könskliniken. Skulle hon om fem år fortfarande identifiera sig som trans kan hon som myndig själv gå vidare med ”behandling” på eget ansvar.

Jag tar bestämt avstånd från ert sätt att se på de här unga människorna som vänder sig till er. Att se dem som ”transungdomar” och ge dem ideologiskt grundad och experimentell ”vård” istället för att stödja dem i tonårstidens helt normala men ofta smärtsamma utforskande, och hjälpa dem till en verklighetsbaserad identitetsupplevelse och bevarad fortplantningsförmåga.  Vem ska skydda barnets framtida hälsa om inte vården!!?!

Sjukvårdens verksamhet ska basera sig på objektiv vetenskap och beprövad erfarenhet och inte på ideologi. Om en ung människa kan ha ”fel kropp” och alldeles fritt själv bestämma sitt kön, hur kommer det sig då att vetenskapen inte gjort denna revolutionerande upptäckt förrän nu? Jo, därför att det inte alls är vetenskapen som har gjort den, utan ett antal  transaktivister.

LJ, mamma till Alex